Tandläkare
Jag sköter mina tänder exemplariskt. Borstar dem minst två gånger om dagen. Flitig tandtrådsanvändare. Gurglar tillskott och tuggar tabletter för att stärka de bedrövliga tänderna. Men hjälper detta? Nix! Visst jag har sällan tandsten men det är det enda som jag får ut positivt av denna behandling. Har man dåliga gener så går man i ständig uppförsbacke. Suck!
Men det detta inlägg egentligen skulle handla om var tandläkare och skräcken för dem. Jag blev när jag var barn riktigt illa behandlad av folktandvården i Ljusne. Detta satte spår och min skräck för denna yrkesgrupp har varit stor. Och läs rätt nu, den HAR varit riktigt stor. Visst jag hatar fortfarande att gå dit. Men ångesten handlar numera över att de rånar mig på mina pengar som jag egentligen inte har. Ångesten handlar om rädslan över att förlora de tänder jag har kvar. Att problemen inte går att fixa. Det är där min ångest landar. Och det gör att jag går med riktigt tunga steg till tandläkaren.
Rädslan som beskrivs i min gamla krönika här nedan är dock numera inte lika illa. Visst jag gör mycket annat, det mesta, mycket hellre än att lägga mig i den där stolen. Men jag har hittat den mest underbara tandläkaren. Han har fått mig att våga gapa och känna förtroende. Han är lugn och försiktig, men ändå snabb och konsekvent. Jag håller hårt i honom. Min favorit.
Vad vill jag då med detta? Jo jag vill uppmana dig. Är du som jag, har en rädsla för tandläkare, leta efter den rätta tandläkaren. Den som tar emot dig på det sätt du behöver. Det är värt att leta och sedan hålla hårt i denne.
Avlutningsvis, håll en tumme för mig idag. Låt tanden gå att laga. Please!!
En gammal krönika om tandläkarskräck
Det är kvällen innan. Magen krampar och illamåendet sköljer över mig som i en dans av ångest. Imorgon. Hur ska man finna ro att somna när man vet vad som väntar. Tankarna flyger iväg till mardrömmen. Jag känner den krampaktiga rädslan som tar tag i mig. Jag vill inte! Jag måste! Imorgon ska jag till tandläkaren.
Vaknar på morgonen och känner huvudvärken ligga lurande i dimman. Sömnlös. Rädslan höll mig vaken. Kunde inte sova. Mår illa. Nu är det bara ett par timmar kvar. Snart kommer jag att sitta i tandläkarstolen, den kommer att sänkas bakåt och jag kommer att få order om att gapa.
Vad kommer tandläkaren att finna? Massor av hål? En tandlossningssjukdom? Tusen olika frågor virvlar runt i mitt trötta huvud. Kanske skulle jag avboka tiden till en annan dag? Jag mår ju inte bra. Sov dåligt. Kanske kan ta det nästa vecka? Pratar förnuft med mig själv. Vet att jag måste dit. Inte skjuta upp detta mer. Det är nästan fyra år sedan jag undersöktes av tandläkaren. Jag har tandvärk. Jag måste dit.
Så sitter jag där i väntrummet. Lukten kväver mig. Kväljer. Vill fly. Mitt namn ropas upp. Jag sätter mig i stolen. Sköterskan ska ta röntgenbilder. Tårarna vill tränga fram. Förklarar att jag har svårt för detta då jag lätt får kväljningar. Ingen nåd. Bilder behövs och det förstår jag. Jag gör mitt bästa. Jag gapar stort. Hon är långsam. Kväljer. Det skär i munnen och gör ont. Två bilder tas. Hon inser att de inre får vänta. ”Kanske de inte behövs”, säger hon. Man kan flyga till månen men inte få fram redskap som underlättar röntgen hos tandläkaren hinner jag irriterat tänka innan tystnaden i rummet bryts.
Tandläkaren kommer. En kvinnlig. Hon säger ”hej”. Hon pratar med sköterskan. Frågar mig vad jag söker för. Jag berättar om tandvärken och att jag är rädd för tandläkare. Hon svarar inte. Tippar mig bakåt och börjar undersökningen. Den går fint. Jag djupandas genom näsan. Jag kämpar med andningen och får domen. Massor av hål och tandsten. ”Använd tandtråd” säger hon bryskt. Jag säger bara ”ja”.
Tandstenen vill hon ta nu. Jag gapar. Hon gör illa mig. Det gör ont. Jag kan hantera smärtan men känner mig kränkt över hur jag behandlas. Jag blundar under hela besöket. Vill inte se redskapen. Ljudet dånar i mitt huvud. Påminner om slipmaskinen sambon har. Känns som om alla tänder ska lossna av behandlingen hon ger mig. Sedan säger hon ”nu är det klart”. Jag får äntligen resa mig upp, sköljer munnen flera gånger. Spottar blod.
Domen faller. Ena tanden kan det bli en rotfyllning på. Tanden lagade jag akut för ett par månader sedan. Den gick sönder vid frukosten en dag. Tydligen inte korrekt lagad. Hon säger att det inte ser bra ut. Rotfyllning hägrar, men säkert vet hon ej förrän hon tagit bort lagningen. Hon ger mig två nya tider. ”Så hinner du bli nervös”, säger hon och ler. Ska detta lugna mig? Är detta hennes sätt att möta en tandläkarrädd patient?
Om 16 dagar ska jag tillbaka. Till samma tandläkare. Hon utan förståelse.
Onsdag
Vill kunna vara ute och njuta av alla blommor som blommar. Se alla växter vakna ur vinterdvalan. Få pyssla om trädgården lite. Den är mer än eftersatt numera. Hinns liksom inte med. Så i år blir det enbart fokus på att hålla den vid liv. Får vara glad om jag lyckas med detta. Bestämde mig tidigt för att inte så något detta år. Blir bara en stressfaktor när man vet att det måste rensas och skötas. Räcker med landen vi har och våra jordgubbar. Sedan blir det väl en och annan kruka med nått blomster i. Men det är lite enklare. Behöver inte rensas en massa.
Kväll i stugan
Denna dag har då gått i full fart och jag känner bara äntligen kväll.
Börja dagen med en tur till Bollnäs och sjukhuset. Julia hade tid för att kolla upp ett litet frågetecken. Dock var frågetecknet redan borttaget då det hela försvann under helgen. Men jag behöll tiden så fick läkaren kika ändå. Men Julia var helt utan anmärkning. En fin tjej som följer alla kurvor exemplariskt enligt läkaren.
Sedan hem och fick lite mat i våra magar. Sedan har det tvättats, plockats och donats här hemma. Med korta avbrott för vila.
Och nu är det äntligen kväll....
"Stryparen" av Jonas Moström
"Natten mot Lucia drar den värsta snöstormen i mannaminne in över Sundsvall. Sjukhuset snöar igen och blir under tre dygn helt isolerat från omvärlden. Då börjar någon, till synes slumpvis, att strypa både personal och patienter, på vitt skilda ställen på sjukhuset. Varje offer är dessutom knivskuret i pannan - ett lodrätt snitt från hårfästet ner till näsroten. Läkaren Erik Jensen har nattjour och tar tillsammans med kriminalkommissarie Johan Axberg, som är på barnakuten med sin gamla kärlek Carolina och hennes nyfödde son Alfred, upp jakten på mördaren. Frågan är var de ska börja leta? Vad har mördaren för motiv, finns det någon koppling mellan offren och varför sker morden på så olika platser? Utredningen kompliceras av att en dödlig influensa börjar härja innanför de kompakta tegelväggarna. Det finns ingenstans att fly och panik utbryter. Och det är bara en tidsfråga innan stryparen slår till igen ... " (Lånat från Bokus)
Jonas Moström kommer nu med sin sjunde bok om läkaren Erik Jensen och kriminalkommissarie Johan Axberg. Jag har läst dem alla och jag är djupt imponerad av dem. Jag gillar sättet Moström skriver på. Enkelt, drivande och otroligt fängslande.
I mina ögon är han en av landets bästa deckarförfattare, och jag kan varmt rekommendera alla hans böcker. De tidigare såväl som denna.
När man läst första sidan är man fast. Som klister. Ett gott klister.
Betyg: 5 av 5
Besök gärna författarens hemsida som du hittar HÄR
Livräddning
Livräddning inledd.
Ser dock dystert ut.
Årstidernas berg och dalbana
Känns som denna helgen var årstidernas berg och dalbana. Vi börja med sommar, så blev det vinter, sedan lite höst och så lite vår. Nu hoppas jag våren består och att sommaren tar vid.
Julia sover fortfarande inte toppen och hennes humör är som en berg och dalbana. Ena minuten toppenglad för att i nästa tycka allt är fel. Men det är inte så konstigt. Lillgumman är på väg att få sin första tand nu. Så hon har all anledning att få vara lite mindre glad emellanåt. Förhoppningsvis tittar den fram snart så kanske hon mår liiite bättre.
Helgen passera som vanligt förbi. Lördagen var jag och Julia ensamma hela dagen. T åkte iväg 9:30 och kom hem 03:00 på natten till söndagen. Svensexa för en kompis som ska gifta sig nästa helg. Här hemma var det tungt. Pga tandsprickningen var Julia INTE glad. Ingenting dög förutom att sitta i mammas knä eller bli buren. S det var en jobbig dag. Gick och la mig strax innan klockan var 22. Trött och slut!
Julia hade majskrokspremiär igår. Hon höll kroken misstänksamt i handen, stoppa in den i munnen och grimasera rejält. Plocka ut den. Titta på den med sin misstänksamma blicka och kasta ned den på golvet. Jag bröt små bitar och stoppa i munnen på henne, hon agera som väntat. "Hm, vad är nu detta" och så smaska lite och vips var den borta. Hon är matglad tösen och det mesta som ges äts med god aptit. Hittills är det bara Kalvkött med rotfrukter som har ratats. Men i största möjliga mån för hon hemlagad mat.
I frysen finns just nu ett litet förråd med:
* Grönsakscombo (broccoli, blomkål och gröna ärtor)
* Kokt köttfärs
* Potatispuré
* Päron och äppelpuré
Jag fryser in allt jag gör i iskubslådor, perfekt att plocka fram och tinar snabbt.
Idag skiner solen och jag ska försöka ta mig ut på en promenad. Ont som sjutton i ryggen, så det känns som att kroppen verkligen behöver få komma ut och röra sig. Blev mycket stillasittande i helgen inomhus pga vädret.
"Ute" och "Inne" av Maria Marcetic
"Vilka är de första orden bebisen lär sig, efter mamma och pappa? Lampa, anka, napp, knapp. Det är de föremål som det lilla barnet har omkring sig varje dag. Här finns just de sakerna, tematiskt indelade på utomhus och inomhus, i tydliga och färgglada fotografier. Färgglada, enkla och tåliga pekböcker för de allra minsta"
Söta små pekböcker. Färgerna sprakar och gör också att de är mycket intressanta att titta på. De duger även bra till att smaka på för den delen. Tummen upp! Det jag saknar, om jag ska sakna något, är att jag gärna hade sett text på varje sida också. Ordet på saken som visas på bilden. Just för att kunna använda böckerna även längre fram och inte bara som bebisbok. Vore perfekt när barnet börjar läsa och ska sammankoppla bild med ord. Men till en bebis som är mer än nöjd med färgglada bilder duger dessa mer än väl.
Betyg: 4 av 5
Första ordet
Pappa
Vi stod på parkeringen utanför Prix i Bollnäs. Jag gick in och handla. När jag kom tillbaka till bilen så sa T åt mig att vara tyst och lyssna. Och efter att pappa själv sagt ordet pappa ett par gånger forma Julia munnen och viska fram ett pa-pa. Så underbart att höra!!!
Sol och fotboll
Idag har Julia varit på sin första fotbollsmatch. Vädret var toppen så det var verkligen en perfekt dag att göra detta äventyr. Det var Julias kusin Viktor som spelade med sitt lag och vi titta på en match. Planen var att se mer än en match men det blev lite för mycket vin igårkväll så varken jag eller T kändes oss vågade nog att sätta oss bakom ratten för tidigt. Så det blev bara en match vi hann se. Tyvärr förlora dom den, men jag är ändå imponerad. De var duktiga och Viktor kämpa på väldigt bra och verkade inte ha ärvt mosters bollrädsla.
Dagens bästa spelare var helt klart nummer 21, Viktor Norlund.
Var riktigt skoj att se honom spela, får försöka uppleva detta flera gånger denna säsong :)
Fredag :)
Idag skiner solen och det är alltid en underbar känsla. Allt blir lättare och allt känns roligare. Dock är himlen oroväckande mörk så det känns lite ovisst vad som kommer att ske under dagen. Promenad står förhoppningsvis på schemat men det hänger på vädret.
Julia sover som inte helt enligt mina önskemål numera. Men jag kan inte gnälla alltför mycket. För hon är liksom enbart glad även på natten när hon är vaken. Man hör ju om de stackars föräldrarna som har skrikande och gråtandes barn på nätterna. Jag har en dotter som jollrar, flinar och ser ut att må himla bra även klockan två på natten. Det enda jobbiga är att jag inte kan sova om hon är vaken. Så jag ligger vaken och lyssnar på henne. Visserligen med ett leende på mina läppar men tröttheten dagen efter är inte lättare att tas med för det. Och när hon sover de små stunderna på dagarna då är schemat späckat med massa saker som jag både måste göra och vill göra. Så det blir till att ladda kaffebryggaren och bita ihop.
Och på tal om det...dags för en kopp :)
Debuterat
"Vila i frid" av Sofie Sarenbrant
"En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum på Yasuragi Hasseludden och kort därefter upptäcks ett äldre par döda i rum 327. Ingen av incidenterna verkar vara annat än olyckor, men hotellchefen Peter Berg och vd:n Nils Wedén får ändå onda aningar. När ytterligare en person avlider på spa-anläggningen, den här gången i de varma källorna utomhus, går det inte att förneka att det måste finnas ett samband mellan dödsfallen. Emma Sköld på Nackapolisens kriminalavdelning kopplas in som ansvarig och hon upptäcker ganska snart att detta inte är något rutinfall." (Lånat från Formabooks)
Sofie Sarenbrant kom och tog mig med storm med sin bok "Vecka 36" och därefter kom "I stället för dig" och jag hade hittat en ny favorit bland författarskaran. Och ett enda ord sammanfattar denna nya bok "Vila i frid" och det är SUCCÈ.
Boken är underbar. Man sitter fast från blad ett och man saknar bokens karaktärer när man nått slutet. Ett bra skrivspråk som är lätt, fängslande och beskrivande.
Kan inte annat än att ge tummen upp och toppbetyg!
Betyg: 5 av 5
What a night
Inatt var Julia inte direkt snäll mot sin mamma. Hon sov max 2 timmar i sträck för att sedan vara vaken i ca 30 minuter. Och så var det natten igenom. Det positiva i detta var ändå att hon var en glad prick under sin vakna tid. Snurra runt, jollra och tyckte det var dags att starta dagen med ett leende på läpparna. Men när Julia var vaken låg även jag vaken. Kan inte sova när hon är vaken. Så jag var upp ett tiotal gånger inatt och gav Julia nappen (som hon lärt sig kasta ned i golvet), satte på henne strumporna (som hon sparkar av sig) och vände henne till ryggläge (då hon har svårt att göra det i sängen). Så pigg är jag inte. Inte pappa heller tydligen. Ändå sov han sig igenom detta mestadels. Hmm.
Idag borde jag ta mig ut i trädgården och påbörja projekt vårstädning. Buskar ska klippas ned, löv och grenar krattas bort och land städas lite grovt. Vi får se hur det blir med det. Först vakna och titta på ett avsnitt av I drömmarnas trädgård med tösen.
Tillbaka
I tisdags påbörjade jag mission "gå dig smal till midsommar" som Aftonbladet hade i sin bilaga. Ett promenadschema som pågår under 8 veckor. Jag har ingen vision om att bli smal, men jag känner att jag MÅSTE få igång min kropp och bästa sättet för mig är att ha ett schema. Blir mer som en utmaning då. Förhoppningsvis vaknar kroppen av detta och behovet av att röra sig stannar. Har ett par gravidkilon kvar och sedan hade jag ju redan innan ett par kilon extra att släppa runt på. Men viktnedgången är inte det viktigaste. Jag vill ha bättre kondition så jag orkar med Julia och orkar arbete den dagen det är dags. Nu kom ju magsjukan emellan så det blev en paus. Men på måndag kör jag igen. Hoppas jag. Om jag får förbli frisk. Känner nämligen mig mer och mer förkyld nu. Vad sjutton träffa jag för sjuklingar i Höljebro i söndags? ;)
Påtal om kroppen så fick jag samtal från läkaren i tisdags också. Sköldkörteln löper amok igen. Blir så himla trött på detta. Under graviditeten låg den finfint hela tiden. Fick öka dosen Levaxin precis i början men sedan låg jag still på samma dos och värdet låg finfint. Fick kolla värdena var 6:e till 8:e vecka under hela tiden. Strax efter förlossningen tog jag nya prover, då låg TSH på 1,9. Liten ökning men fortsatte på samma dos. Och nu låg TSH på 3,9. Inte konstigt att jag tappar MASSOR av hår och har en massa andra jobbiga symtom. Nu ökat dosen. Nya prover om 6 veckor och jag vågar nästan gissa att det kommer att vara något tok igen. Ibland har jag lust att operera bort denna körtel. Denna eviga berg och dalbana är inte skoj!
Nu vakna lilltösen...dags för lite mat och mys!
